Sitter här med träningsvärk i hela kroppen och försöker ladda inför kvälls pass på jobbet. Börjar inte förrens om 3 timmar. I natt dömde jag tre långa drömmar och jag vaknade efter varje dröm. Jobbiga, läskiga drömmar som sitter kvar i minnet. Jag kände mig jätte tom när jag vaknade och försökte tänka på någonting annat och så fort jag somnade började jag drömma samma dröm, fortsättningen på den värsta av dom alla tre. Ville inte somna trots att jag var fruktansvärt trött. Tillslut kom det en annan dröm men lika jobbig den. Jobbiga drömmar kan verkligen sätta spår på humöret dagen där på. Men nu mår jag bättre men drömmarna sitter kvar. Det kommer dom nog göra en lång tid framöver.

Klar med träningen och det gick jätte bra, känner mig riktigt bra nu och är fylld av energi. Men är jätte hungrig så det ända jag tänker på är mat, sa till Ronny att jag just i denna stund skulle kunna äta en hel djurarme! Tänker tillbaka när jag skulle operera bort cancern och jag inte fick äta på ett dygn och jag var vrålhugrig på morgonen som alltid och vi, jag och mamma låg i hennes säng och kollade i mat tidningar. Där jag pekade ut allt jag ville ha och skulle ha efter sjukhuset. Det saftades i hela munnen på mig, det känns som det var igår som vi låg där. Min kärlek för mat och sötsaker är obeskrivlig! :D

Oj nu vart det ett helt inlägg om mat, haha märker man att jag är hungrig? Nu är jag snart hos min älskling så vi hörs sen.

En bild från en galen kväll med min kära vän Olivia!

Jag har hamnat i en slags bubbla som aldrig spricker. Jag kommer inte ut från den, så känner jag varje dag. Jag förstår inte mina egna tankar och käsnlor. Det känns som om jag lever men ändå inte, ibland när jag andas ut en sekund så ser jag världen. Då undrar jag var jag är. Världen känns inte som världen längre. Jag finns men ändå inte.. När jag är med min familj och kompisar så ser jag dom och jag hör dom, jag tänker inte men jag pratar med dom utan att jag ens vet att jag pratar. Förstår ni? Jag njuter inte av livet längre, jag gör saker jag älskar. Jag pluggar, jag jobbar med världens bästa jobb, jag har världens finaste pojvän, familj och vänner, jag modellar. Och Snart ska jag börja dansa och flytta. Så många tankar, så mycket jag vill göra i livet och det tar inte stopp här.

Jag önskar att jag för en dag inte hade några tankar alls, inget jag behövde bry mig om. Inget. Jag vill bara börja leva livet. Känna mig tillfredställd av allt jag gör. För allt jag gör borde göra så jag känner pirr varje dag, ha leende ända bak till öronen. För jag gör ingenting som inte skulle få mig lyckligast i världen!

Jag måste hitta mitt egna sätt att kunna koppla av mellan varven.
Vad är dina sätt? Berätta.

Någon av er som har en katt med så många dåliga egenskaper som våran? Gör mig glad och berätta. ♥

Har precis haft hemma spa och nu sitter jag med hårinpackning i håret, ska sitta ett tag till. Idag är det söndag, och det känns i hela atsmosfären. Det är knäppt tyst i huset, det ända jag hör är när katterna går på golvet med sina små tassar och det knakar lite lätt. Ljudet från dom förbi passerade vindarna som brisar förbi och bokens blad som byter till nästa sida. Kanske lite för tyst. Men det är rätt skönt. Mina helger består inte av så mycket mer än lugna dagar med nära och kära. God mat och sällskaps spel. Kanske ett glas vin till maten.

Mina vardagar är så hektiska så när helgen väl kommer känner jag hur hela kroppen slappnar av och hela jag känner hur trött kroppen är efter veckans hektiska dagar.

Rätt skönt att jag känner spring i benen på söndagar, jag får panik och jag vill göra något. Något kul. Och det är så jag laddar för nästa hektiska vecka som kommer, för nu har jag all ork i världen för att göra allt jag måste och vill göra! 

  Hur gör du för att ladda upp för en kommande hektisk vecka? Dela med er ♥

       

I Agusti ska jag och min pojkvän åka till Italien över en wekeend. Han säger Rom och jag säger Venedig eller Sicilien. Men jag vill åka till alla städer i Italien. Italien är något som står högt på min reslista och jag är redan helt pirrig inför resan. vi tänkte åka den 25e och komma hem på söndagen den helgen.

Nu är det så att jag inte känner någon som har varit där, så nu tänkte jag be er läsare om tips. Vart rekomenderar ni? Matställen, hotell, pengar, finns det några måsten i Italien?

Jag vill åka båt mellan höga täta stenhus, under broar. Jag vill besöka kyrkor. Äta äkta Italiensk pizza, glass och pasta. Jag vill trosa i affärerna, handla på sådana stånd som ligger i vattnet och besöka vackra platser.

Bild tagen av mig.

Sommaren är vacker med alla dessa färger, får så mycket insperation när jag går bland alla fina blommor. Vill lägga mig bland tusen tulpaner och plåta vackra bilder. Fick insperation att vilja göra en plåtning med godis. Hur ballt skulle inte det vara? Stora klubbor, små klubbor med färgglada färger. Sockriga läppar. Färgglada klänningar. Jag har så många ideér, eller varför inte göra grymma bilder i vatten. Mörka. Blött hår, sotade ögon, svart grym baddräckt av skin(finns på cubus). Någon som är sugen på att uppfylla alla dessa ideér med mig, hör av dig!

Till sommaren har vi planerat in en strand plåtning i Jönköping och just nu letar jag efter inspiration. Jag vet inte om jag vill köra mörkt och då menar jag med blött hår, sotade ögon, cool baddräkt. Intensivt. Eller ljusa bilder och med det menar jag med en vit söt klänning, vågigt hår, sjalar, ljust ljus. Harmoniskt.

Vad tycker ni? Grymt om ni skulle kunna skicka insperations bilder!

Idag lärde jag mig en mycket viktigt sak. Och det är att glädjas av det vi har. Jag vet att man ibland får en känsla av tacksamhet, hur tacksamma vi är för att ha en sådan underbar mamma, att vi har ett jobb vi tycker om, att vi har pengar och kan leva i princip hur vi vill leva. Tillexempel, jag kan köpa den där klänningen om jag vill eller är jag sugen på den där glassen så går jag och köper den, vill jag ut och dansa så gör jag det. Vi är tacksamma. Men ibland vet vi bara att vi ska vara tacksamma och vi är det för att vi ska vara det. Men den tacksamheten finns inte där just då vi njuter av den där glassen, eller står där och kramar den människan vi älskar mest i hela världen.

Jag visste aldrig att den sjunde januari tvåtusenelva var den sista dagen som jag skulle få pussa, krama och se min pojkvän som nu är mitt ex. Jag trodde aldrig det när vi sa hej då, allt var precis som innan. Vi kramade varandra länge, pussade varandra minst tio gånger innan jag var tvungen att gå. Det sista jag såg var honom och hörde honom säga "vi ses snart älskling!" och det där vackra leendet. Men tre veckor efter och vi har ännu inte sätts. Vi har gått skilda vägar och lever två olika liv. Han var min bästa vän, vi bråkade aldrig, det var han och jag. Det visste vi, det visste dem. Vi var lyckliga. Men ändå så var det slutet. Den dagen, sjunde januari tvåtusenelva var sista gången jag fick pussa honom. Men jag tog oss förgivet och trodde att det skulle vara han och jag tills hundra år. Han och jag.

Jag lärde mig att vi aldrig ska ta varandra för givet. Någon går bort i cancer. Jag fick cancer. Helt plöstligt visade en massa människor empati och massor av kärlek. Jag fick saker. Men varför kan vi inte göra det innan tillvarandra? Påminna varandra hur mycket den personen betyder.

Idag, på mitt jobb så satt jag med tårarna i halsen och ögonen vattenfyllda upp till max. Satt och pratade med en kvinna som bor där på mitt jobb. Hon har ett ben, den andra är amputerad. Hon går just nu endast på hopp och tro. Hennes man är döende och lider av cancer. Hennes högsta önskan är att få kunna gå igen. Och jag sa en massa ord av egen erfarenhet, du måste tro och ha mål för att kunna lyckas sa jag till henne. Jag berättade om min cancer, sa till henne att början alltid är jobbigast. Du kommer inte kunna gå imorgon, inte heller om en vecka. Men tränar du varje dag så kommer du en dag att kunna gå med din protes. Jag lovar dig. Vill du något tillräckligt mycket så kan du. Jag vet hur jobbigt det är när man en dag kunna springa flera mil utan att bli trött, sen helt plöstligt så är den försvunnen pga en jävla sjukdom. Jag vet att det är jobbigt. Men det viktigaste är att du tror på dig själv och vill för då går det. Jag trodde aldrig att jag skulle orka men jag tänkte på att jag ska fanimej börja dansa snart så jag kämpade mig upp på benen varje dag, oavsätt hur jobbigt det var. Jag skulle börja dansa och det var snart! Där satt jag och kvinnan, hon grät och jag fick ont i hela själen av att se henne. Där satt vi och kramades och det var då jag insåg hur viktigt det är att vara tacksamma för det vi har. Tänk på det!

"This is your life. Do what you want and do it often. If you don't like something, change it. If you don't like your job, quit. If you don't have enough time, stop watching TV. If you're looking for the love of your life, stop. It will be waiting for you when you start doing things you love. Stop overanalyzing, life is simple. All emotions are beautiful. When you eat, appreciate every last bite. Open your mind, arms and heart to new things and people, we are united in our differences. Ask the next person you see what their passion is, and share your inspiring dream with them. Travel often; getting lost will help you find yourself. Some opportunities only come once, sieze them. Life is about the people you meet, and the things you create with them so go out and start creating. Life is short. Live your dream and wear your passion."